Jag är ingen morgonmänniska, men tog mig ändå upp före solen igår för att möta upp Amanda, som är betydligt mer morgonpigg, och sätta oss på planet till Trondheim och NAMS. NAMS, eller Norsk Akuttmedicinsk Studentforum, är ett arrangemang som går av stapeln en gång varje år och flyttar sig mellan de olika AMS-arna, dvs de olika lokala akutmedicinska studentföreningarna. Deltar gör också de danska föreningarna. Målet är samarbete och idéutbyte och för oss i SWESEMjr är drömmen om starkare nordisk sammanhållning och utbyte inom akutsjukvård något som ger oss lite kärleksfulla fjärilar i magen.
Sagt och gjort, glada i hågen tog vi oss till vår nya bostad, men hann inte mer än ställa väskorna innan det var dags för vårt första äventyr. I en turistbåt skulle vi ta oss till Munkholmen, en medeltida avrättningsplats som sedan blev kloster, för lite klassiskt turistande. Dom planerna var dock inte våra arrangörer med på då två av dem kastade sig ner i det iskalla vattnet (dom hade torrdräkt, men det var nog så kallt ändå) för att räddas av norska räddningssällskapet, som dök upp med både båt och helikopter. Min illa dolda dröm om att bli helikopterläkare gjorde detta till dagens tydliga höjdpunkt.
Idag, dag två, har spenderats på lite liknande sätt, när räddningstjänst, polis och ambulans simulerade patientomhändertagande efter en bilolycka. Mycket spännande och lärorikt och även något som hamnade på vår “göra med SWESEMjr när vi kommer hem”-lista. Något annat som efterfrågats, och som vi funderat på, är att köra journal clubs, vilket vi samlat på oss tips och idéer för hur vi ska kunna driva hemma.
En av de stora skillnaderna mellan AMS-arna och oss i SWESEMjr är att en stor del av deras verksamhet baseras på extern utbildning. Det betyder att de tränar exempelvis HLR-instruktörer och sedan driver HLR-kurser för allmänheten eller andra studenter. En spännande twist som vi ser det vore att köra första hjälpen på läkarprogrammens introduktionskurser. Det eftersom det är något som jag, och flera jag talat med, fått känslan av är något vi förväntas kunna sen innan och därmed prioriteras bort som “för basic”. Det resulterar i läkare och läkarstudenter som funkar väldigt bra på sjukhus, men kanske mindre bra i vardagliga prehospitala situationer. Här tänker jag och Amanda att vi skulle vilja erbjuda våra medlemmar möjligheten att undervisa samtidigt som vi då ger kommande läkarstudenter en bättre medicinsk allmänbildning.
Nu ser vi fram emot kvällens Trønderfest och att samla på oss fler idéer inför framtiden under de återstående två dagarna på NAMS.
Julia